Våra Nyheter

Vi har arbetat mer med vår modell av Åmåls stationsbyggnad under juli. Fönsterbågarna har limmats fast och sedan har glasmaterialet lagts bakom dem. Vi satte sedan ihop basen och satte ihop de fyra sidorna (stående på basen) hålls ihop med ett elastiskt band! Vi bestämde oss då för att lägga till en liten detalj som inte ingår i satsen, och med hjälp av 0,5 mm mässingsstång har vi nu en målad ledstång vid stegen.

Vi besökte LennaKatten (Uppsala Lenna Järnväg) för att ha en trevlig dag ute och forska i signaleringen där, speciellt den gamla ställverket vid Lenna, som har varit föremål för en kort bruksanvisning. Men det lämnade oss med fler frågor än svar. Vi hade även ett bra och lärorikt samtal med en signalkille på järnvägen. De flesta av våra frågor är nu besvarade, men några finns kvar. Vi skulle vilja återskapa detta på vår eventuella nya layout, därav det extra intresset.

Vi har skaffat en annan dressin; inte ännu en ‘modifierad Volvo’ utan en specialbyggd MDR 125. Det är en statisk hartsmodell (och kan inte fås att fungera), men den kommer att se bra ut bara parkerad i ett sidospår någonstans! En av de vanligaste servicefordonstyperna genom tiderna är MDR (MDR = Motordressinen). Många hundra dressiner tillverkades från 1920-talet fram till 1960-talet. Dressinerna användes för bland annat persontransporter och inspektioner, men även ambulanstransporter på Malmbanan. Många har senare skrotats, men en del används än idag. De har dock i allt större utsträckning ersatts av dual-mode-fordon (bilar som kan användas på både väg och järnväg) som har fler användningsområden. Vår, nummer 3245, är från satsen MDR 125, nr. 3244-3309, med fyra dörrar, byggda av Bergbolagen Lindesberg 1956. De gick på bensin, och var även kända som ’köttbullar’ eller ’ärtor’ beroende på vem man frågar!

Andra intressanta nyheter

Vi har nyligen införskaffat en bok från 1979 om servicevagnar med UIC-nummer. Av den har vi lärt oss att UIC-bokstäverna för servicefordon inte följer samma regler som de flesta andra vagnar. Till exempel betyder ett “a” som andra tecken inte att fordonet är monterat på boggier.
Även om detta förklarar hur vår ‘Qab’ bara kan ha två axlar (och ‘Qbd’ är på boggier), har det väckt en fråga om vår ‘Qab’, en Heljan-modell. Enligt boken gällde ‘Qab’ en typ av plog som aldrig faktiskt användes (en tilldelad kod). Tidigare FV1 skåpbilar visas som en typ ‘Qae’ (Q5) Impregneringsverk, senare Ogräsbekämpningsvagn, ‘Qgb’, lagervagn, ‘Qgg’, släpvagn, ‘Qlh-h’, städvagn (“-h” med torkning rum), och så fortsätter det. Det finns en nummerlista och vår vagn 945 4 229 ska vara en ‘Qgb’ fram till slutet av 1976, då den byggdes om till typ ‘Hvös’. Det var en före detta FV1, nummer 25770. Nu tog nyfikenheten verkligen överhanden och vi tittade i SMJ:s bok om 1930-talets vagnar. Nummer 25770 var en av de första, byggd av AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Falun 1937. Här får vi dock veta att det efter en tid som ‘Qgb’ blev ‘Qfa’ (1986, efter att boken publicerats). Vi förstår att vagnen fortfarande finns i Nässjö, där det finns ett järnvägsmuseum, men detta är inte bekräftat.
Däremot är våra ‘Qbd’ barlastvagnar (Roco) modeller av en typ som tidigare känd (pre-UIC) som ‘Q32b’, och byggdes av Talbot, 1957-58. Lätt!